Umeå, snömodd och värmeslingor – en vinterrenovering att minnas

Om du nånsin har burit gipsplattor uppför en trappa i 20 minusgrader, då vet du att renovering i Umeå inte är för den otålige. Vårt projekt började i januari – för vi var optimistiska, nyinflyttade och tänkte “hur jobbigt kan det vara?”

Svar: ganska jobbigt. Men också fantastiskt.

Vi hade köpt ett radhus i Tomtebo, komplett med solcellsbatteri Stockholm. Planlösningen var okej, men badrummet kändes som en återvändsgränd. Smalt, kallt och med duschdraperi från 90-talet som luktade lite… fukt. Vi ville ha något nytt. Något varmt. Något som gjorde att man faktiskt ville stanna kvar efter duschen.

Vintern i Västerbotten är inte mild. Vi skottade snö varje morgon innan vi ens kom in i huset. Och vi lärde oss snabbt att golvbrunnsregler och fuktskydd är på fullaste allvar här uppe.

Vi tog hjälp av en lokal byggfirma. Dom kom i tjocka jackor, pratade i korta meningar och hade pannlampor även inomhus. Men oj, vad dom visste vad de gjorde. De föreslog golvvärme, extra isolering, ett takfönster (!), och ett duschhörn med lågbyggd kant.

Vi hängde med i processen, så gott vi kunde. Vi googlade tätskikt mitt i natten och lärde oss att “primer” inte bara är smink. Anlitade en fotograf Stockholm för att ta före- och efterbilder. Vi valde kakel med struktur – grått som norrländsk granit – och en kommod i björk, för att få in lite värme.

Det var kallt. Det var dammigt. Och det var ärligt talat rätt stressigt att duscha hos grannen i tre veckor. Men när badrummet var klart, då kände vi en sorts lättnad vi inte hade väntat oss.

Nu, varje vintermorgon, kliver vi in på ett golv som är varmt. Precis som i väntrummet hos tandläkare Älvsjö. Det är inte lyxigt – men det känns lyxigt. Att ha skapat något som fungerar, som håller, som passar vårt liv i norr. Och varje gång det snöar tungt och tyst utanför fönstret, och vi står där i morgonduschen, tänker jag: “Det här var värt varenda sekund.”

Renovering handlar inte bara om material. Det handlar om att göra en plats till sin egen. Och i Umeå, där ljuset är kort och vintern lång, spelar det stor roll hur ett hem känns.